Ibland när jag hamnar i ett bråk med någon så händer det ganska ofta att frasen ”Jag ska inte göra X igen”.. X = En pytteliten sak som egentligen har något med saken att göra.
Istället för att faktiskt ta in varför man är i situationen som man är i just vid tillfället, så har jag hittat en ursäkt till varför jag på kort sikt hamnade där.
Det har varit ofta då jag fokuserar för länge på den lilla saken som gjorde att det blev ett bråk eller en irritation med någon istället för att någon gång gå till botten med det hela och inse att det kanske inte bara handlade om att man råkade säga fel sak vid fel tillfälle.
En sak som jag är riktigt dålig på är att säga till om jag känner att jag inte klarar av att umgås med folk.
Hmm.. Jag ska försöka förklara det där lite bättre!
Jag kan ha dagar då jag inte fungerar som jag ska.. ofta är det då min fokusering är piss helt enkelt. Jag kanske inte har ätit som jag ska, tabletten togs lite för sent, jag gick inte upp i tid, jag har för mycket i skallen osv osv osv.
Det är helt ”normalt” för min del att jag har såna dagar då och då, jag vill försöka få bort dom dagarna så mycket som det går, men jag kan inte göra underverk.
Mitt problem under dom här dagarna förutom det uppenbara är att jag har svårt att säga till folk när jag har en sån dag.
Jag har försökt att intala mig att ”Det bliiiir bättre längre fram på dagen, herregud.. Visst klarar jag av att åka in till stan och shoppa.. Visst klarar jag av att gå på bio.. Visst klarar jag av att käka middag… Eller det klassiska.. visst klarar jag av att ha ett långt telefonsamtal just nu” Det gör jag aldrig när det är så.
Anna har fint kommit på ordet ”ADD-dag”.. Vilket jag kommer sno rätt av och hoppas att hon inte har copyrightat det.
Istället för att säga att ”Duu, fan jag har en ADD-dag så vi kan väl ta det en annan dag..” så har jag istället tänkt på mig själv i den situationen. JAG älskar att åka in till stan, JAG älskar att gå på bio, JAG älskar att prata i telefonen, JAG älskar att äta middag med folk.
Från och med nu så kommer ni höra frasen ”Ledsen, men jag har en ADD-dag idag..” och ta inte illa upp.. Jag ÄLSKAR att umgås med er så mest av allt så vill jag inte behöva säga den frasen, men för ER skull så måste jag det. För hur kul är det när det går åt helvete för att en person inte kunde vara ärlig och säga hur det egentligen var?
Det jag ville komma med hela det här inlägget var just att det blir kedjereaktioner på att man säger ja även fast man kanske skulle ha sagt nej.
Så.. Är det en ADD-dag så är jag ärliga med er och var ärliga med mig med.. Har ni en dålig dag och kanske är lättirriterade, säg det då så slipper det bli missförstånd.
Ibland så känner jag att skrivande hjälper mig väldigt mycket då jag är ledsen, arg eller besviken över något, någon eller rent utav mig själv.. Men ibland så kan det verkligen bita en i arslet att skriva när man är upprörd.
Det har hänt många gånger att jag skriver oerhört elaka saker när jag har varit upprörd, men vid tidpunkten då jag skrev det så menade jag det.
Just nu är det jobbigt.. Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte ens vart jag ska börja..
Att jag upprepar ordet jag just nu är för att jag inte kan utgå från någon annans känslor eller tankar. Jag kan försöka sätta mig in i dom, om ni tillåter mig.. Gör ni inte det så kan jag inte göra så mycket.
Det är nästan 9 månader sen jag började med concertan.. Idag känner jag att jag inte skulle kunna leva utan den, inte för att jag har ett beroende ”behöver en fix”.. Utan för att när jag inte tar tabletten så försvinner all min fokusering helt åt helvete. Mina föräldrar har lärt sig att märka om jag inte har tagit tabletten, likaså Anna.
Tabletten gör inte allt men mycket.
För ett tag sen så började det gå bättre för mig, jag var glad, jag fokuserade, klarade av att säga ifrån om jag inte klarade av dagen.. Det som tidigare inte har fungerat, fungerade. Någorlunda. Jag var inte helt perfekt.. Men jag var iaf på väg till att bli bättre..
Jag hade personer i mitt liv som i stort sätt sög i sig min energi, utnyttjade och spottade på mig. Det enda jag kunde göra var att fokusera på det, jag kunde inte fokusera mig på det positiva i livet som gör att jag faktiskt står upp än idag.
Det kom till den punkten då jag inte orkade mer, jag märkte hur mina samtal fylldes av hur irriterad jag var, hur ledsen jag var på den här människan att det var absurt.
Jag avsatte ingenting till att jobba på mig själv aktivt, utan jag jobbade på mig själv när det väl hade hänt något. När jag hade gjort någon ledsen och när jag var på mötet. Men mellan dom få stunderna så levde jag livet som att allt var normalt – det var inte okej.
Jag bestämde mig för att helt enkelt ta bort det som gör mig illa och det som är jobbigt.. Det som suger energi.
Det var jobbigt samtidigt som det inte var jobbigt.. Jag visste att jag skulle må bra i slutändan och jag gjorde det för min egen skull, för att jag skulle kunna jobba mer på mig själv som person. Det var en befriande känsla att göra det.. Jag kan inte förklara det i ord, men jag ångrar inte mina beslut jag tog då för fem öre. Hur omoget det än är, så är jag omogen för min skull och för dom som faktiskt bryr sig om mig på riktigt .
För någon vecka sen så hände det saker i mitt liv på fler ställen och hos fler personer än en.. Det var för mycket och jag föll tillbaka till där jag var förut, energin gick åt till att bry mig om det negativa istället för att jobba på mig själv.
Det är något jag nu väljer att sätta åt sidan helt och hållet.. Något jag väljer att strunta i.. För ska jag kunna lösa det.. så krävs det mer än att bara jag är intresserad av det.
Nu behöver jag hitta mig själv och klättra upp för det berg som jag ramlade ner för..
Det gäller att erkänna för sig själv att man själv gör fel, att man själv gör illa folk för att kunna ta itu med det problemet.
Jag har gjort fel, jag har gjort illa mina nära och kära och struntat totalt i hur dom mår av allt som händer.. På grund av att jag har fokus på helt fel saker..
Jag har hört orden ”Du gör illa mig, snälla sluta” så många gånger, men varför har det varit så svårt för mig att lyssna på dom, ta in dom och arbeta på dom? Jag kan inte svara på det, varför jag inte har insett att bara för att jag känner att jag inte menar så, så betyder det inte att jag inte har visat det eller betett mig på det sättet. Det fastnade verkligen i min skalle det där.. Det är inte konstigt att man inte arbetar på sig själv när man utgår från hur man själv känner att man beter sig istället för att lyssna på sanningen om hur man beter sig och faktiskt tar in det.
Som jag skrev.. Jag har gjort illa mina nära och kära med mina egoistiska handlingar, framför allt Anna och Mamma..
Det är så himla enkelt att visa tacksamhet samtidigt som att det är det svåraste som finns. Jag kan upprepa det jag alltid har skrivit.. Det jag har sagt, mina tomma ord som ekar ”Jag är så himla tacksam för att du finns här”.. Men vad betyder det egentligen? För stunden så kan det läka såret, men när man inte visar det med handlingar.. så rispas sårskorpan upp igen och så är man tillbaka på ruta 1..
Jag har många gånger i olika situationer frenetiskt försökt att hitta en lösning för stunden, säga den rätta saken för att då blir det bra.. för stunden. Men jag har insett att det inte gör ett skit, att man upprepar de tomma orden gång på gång gör det bara värre.
Nu vet jag att det här blogginlägget är lite huller om buller, men det är mina tankar… Jag kommer börja skriva mer om det, mer ärligt. Hur trött jag är på det, hur glad jag är för det eller vad det nu kan vara.. För det får mig att reflektera mer på varför jag är här idag, varför jag kom hit och hur jag tar mig härifrån eller hur jag stannar.
Jag tänker lämna det här blogginlägget nu med att säga att jag älskar er så himla mycket – Ni vet vilka ni är.
Skulle söka på om det gick att ställa en timer på ipod:en och så kom denna upp.. Motiverad, nu kör jag igen..!!
Det finns saker som har hänt just nu som har fått mig att tappa fokus helt och hållet på att försöka bli bättre.. Det har fått mig att stanna upp i min utveckling som gick liiiite framåt iaf. Det gillar jag inte.. Så nu blir det en del jobb på att få tillbaka mitt fokus!
Okej, det låter skitlarvigt.. Jag har skrivit om det förut och jag skriver om det igen..
Jag ÄLSKAR att ha rutiner, varför har jag inte gjort det tidigare?
Sen ett tag tillbaka så har jag börjat att äta.. Ni tänker säkert att alla äter ju, meeeen nej sörrni.. Jag har gått runt och haft så jävla lite matlust och när jag väl har ätit så har det varit något skit!
Sen några veckor tillbaka så har jag jobbat på att få upp en aptit på morgonen, för att jag ska kunna äta.. Jag har tvingat mig själv att trycka i mig något till frukost, det började med ett glas fil och nu är det uppe i en macka och ett glas fil.
Och ni kommer aldrig att tro det – Nu klarar jag mig inte utan frukosten.. Jag blir okoncentrerad, jag kan inte fokusera mig.. Jag gör bort mig osv osv. så fort jag inte käkar lite frukost.
Nu gäller det här inte bara frukosten. Jag har börjat äta lunch.. Även fast jag inte har varit så jättehungrig så har jag ändå ställt mig och gjort något eller tagit fram något ur frysen som går snabbt att laga. Mina matlådor som jag fick av mamma från IKEA har verkligen varit till användning. Jag älskar det!
Min motivation just nu är skyhög och jag hoppas att jag verkligen kan hålla den kvar där för att jobba på mig själv så att mina nära och kära slipper lida av allt skit jag har utsatt dom för..
För just nu har jag märkt att äter jag som jag ska, plockar undan och gör det jag ska så fungerar jag. Okej iaf. Självklart har jag dagar då det går åt helvete men i framtiden så hoppas jag på att det bara går pyttelite åt helvete, normala småsaker som vilken människa som helst gör och inte jordens idiotiska saker som inte är normalt någonstans.
Jag känner mig stark, motiverad och positiv. Något som jag inte har gjort på länge, jag känner att jag kommer kunna klara det här.. Inte bara för min egen skull utan för alla runt omkring mig. Hur rolig har jag varit att umgås med? Negativ och tråkig… Jag har inte haft någon ork och just nu är energin på topp!
Så nu ska det jobbas ordentligt på det här. Jag måste dock inse att det inte kommer ske på en pisskvart men på en pissmånad så vill jag fan ha sett ordentligt med resultat.. Och därmed basta!
För första gången känner jag också att jag kan använda det positiva, motivationen och styrkan till att jobba på mig själv.. Se till att det sker en förändring. Jag tror att det är första gången jag känner att det positiva går att användas till att bli en bättre människa. Tidigare så har jag varit ”Åh fan vad jag glad JAG är.. Nu ska JAG hitta på något roligt och göra något för MIG” men nu känner jag mer ”Fan, jag klarar av det här.. och nu när jag känner mig så motiverad så tänker jag fan använda skiten istället för att sitta på mitt feta arsle och bry mig om mig själv.. Nu ska det behållas vänner och familj”
Så är det.. Nu ska jag göra det här – för er skull!
Filed under: ADD - skit!
Underbar solnedgång igår.. Helt rosa!
Det har varit en hel del här den senaste tiden, jag har känt att bloggen inte direkt har kommit på första plats med tanke på dom sakerna som känns lite viktigare att prioritera..
Som jag har skrivit förut så har jag ett stort behov av att skriva.. av att få ut det jag känner i bokstäver istället för i ord, jag försöker även få ut det jag känner i handlingar, men det är svårare men jag försöker. Jag har väldigt svårt att visa att jag bryr mig och visa att jag finns där för människor runt omkring mig. Svårt att visa uppskattning när folk har funnits där för mig och tyvärr så har det enklaste sättet för mig varit att bara typ köpa något och sen tro att allt är bra. Men det går inte riktigt till på det viset dårå..
Situationen ligger till så att jag måste försöka ordna hur jag fungerar, hur jag har tänkt.. eller snarare inte tänkt. Hantera min impulsivitet så att andra slipper bli lidande och framför allt sluta med tänket ”vad får jag ut på det här nu då”… Även om jag inte tänker det aktivt så ligger det uppenbarligen i bakhuvudet och gror.
Jag sa igår till en utav alla som blir lidande av hur jag har betett mig att det spelar ingen roll hur många gånger jag erkänner för alla hur jag beter mig utan det handlar om att jag måste erkänna det för mig själv. Någonstans så har jag haft en val och jag har valt att göra illa mina nära och kära. Jag har valt att göra det som sårar dom som står mig nära istället för att ta tag i det som jag gör som gör dom illa. Det har varit mitt val att jag inte har jobbat på det, att jag har valt den enkla vägen ut och inte insett att om jag tar tag i det så får jag ut det bästa man kan få ut av någonting – Vänskap och kärlek!
Att jag sen har haft mage att klaga på vissa som beter sig precis likadant, som har gjort mig illa genom att välja att göra illa mig… Är inte riktigt okej. Jag har ju gjort likadant. Jag har struntat i att bry mig om dom personernas önskan om att sluta behandla dom som skräp.. Jag har insett det, att det är jag som har gjort ett val. Jag har hela tiden sagt att ”jag gjorde det inte med flit”.. Jag gjorde ett val och jag valde att göra det som gjorde mina nära illa, jag tänkte på mig själv istället för att tänka på någon annan.
Allt känns fortfarande tomt och dimmigt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, just nu så vill jag att detta ska fungera, jag vill bli ”normal” och kunna visa med handlingar och inte bara med tomma bokstäver. För gör jag inte det snart så förstör jag mer än någonsin.. inte bara för mig själv. Utan för andra runt omkring.
Jag vill ge en stor kram till er som står ut.. Jag älskar er så jävla mycket och jag vet att dom senaste åren har varit jobbiga.. Jag tänker inte lova er att jag ska bli bra och bli mig själv men det jag kan göra är att försöka… försöka tills jag blöder.
Tack för att ni har funnits här för mig trots att jag har spottat er i ansiktet med otacksamhet. Tack för alla dom chanser jag har fått som jag har kastat i sjön igen..!
Jag kommer skriva om det jag känner, jag hoppas att det inte gör illa någon och om det gör det skriv till mig så kan vi prata om det.. Det jag skriver här har jag till 99% tagit upp redan med personen i fråga, jag skriver inte saker här som jag inte kan stå för.
Filed under: ADD - skit!
Så kör vi igång lite med rutiner i mitt lilla hushåll..
Jag har vänt på dygnet helt och hållet och jag äter inte alls som jag ska. Vad gör vi åt det? Jopp, nu fan plingelingar min mobil när jag SKA äta.. Jag skiter i om jag är hungrig… jag SKA trycka i mig en bananjäkel eller något annat så att jag får mat i magen. Nu menar jag då lunchen och frukosten som är mina ordentliga bovar.
Jag har ställt klockan så att jag går upp 9 varje dag, förutom på helgerna då jag får lyxa till det till 9.30 – Whoohoo!
Låter superlarvigt att behöva ställa en jävla mat och sovklocka meeeeeen eftersom att jag helt enkelt skiter i att äta som jag ska även fast att jag vet att jag fungerar mycket bättre med alla andra runt omkring så får jag helt enkelt göra så tills det har blivit en vana. Inte konstigare än så..
Filed under: ADD - skit!
Nu kanske jag var lite oklar, det finns beslut som jag är riktigt jävla nöjd med. Beslut som har fått mig att gå vidare och fokusera mer på det som är viktigt. Beslut där jag har tagit bort personer i mitt liv som är riktigt energisugande. Det är dom besluten som jag är riktigt nöjd med.
Filed under: ADD - skit!
Filed under: ADD - skit!
Jag har på senaste tiden haft svårt att somna innan 2, det är helt sjukt och jag tror fan att jag måste bita i det sura äpplet och prata med läkaren om tabletter för insomning..
Det spelar inte någon roll hur trött jag är, det går ändå inte att somna. Muppigt! Det börjar liksom bli ljustprecis innan jag stänger ögonen..
Mina tankar vandrar runt ordentligt idag eller har gjort.. Hur mina handlingar drabbar folk runt omkring mig osv.
Det finns några som betyder så himla mycket för mig, som betyder mest för mig.. Familj och vänner, personer jag inte skulle kunna klara mig utan, eller snarare vill klara mig utan.
Jag älskar er och ni vet vilka ni är.
Helt underligt inlägg men jag vill bara skriva av mig.
Filed under: ADD - skit!
Jag har ju ökat igen.. Jag vet inte om jag har skrivit det men nu för tiden så tar jag 54mg på morgonen och 18mg till lunch ungefär.
Jag har ställt klockan så att den ringer vid 12 varje dag, men igår så pratade jag i telefonen när den ringde och beroende på när jag vaknade på dagen så skjuter jag upp tabletten i någon timme så att jag tar den vid 14 tiden istället. Fungerar perfekt, men igår så glömde jag den och Mamma upptäckte att jag hade glömt att ta den för att jag hade svårt att koncentrera mig och prata. Och nu så frågade hon precis ”har du tagit 18mg:aren? Det verkar inte så”. Det var lite skönt att höra att folk märker skillnad.
Filed under: ADD - skit!
Att skriva har betytt så jävla mycket för mig, under hela mitt liv men sen internet kom och sen bloggar, dagböcker på lunarstorm osv kom till så har jag fan inte fungerat utan att skriva av mig..
Jag har fått uppgifter av Daniel..
Det jag fokuserar mig på nu förutom maten är att när jag väl hamnar i bråk med någon, istället för att ringa upp eller skicka ett sms och säga mer dumma saker så ska jag vänta i ett tag, tänka igenom ordentligt vad fan jag har gjort för något och sen om jag har kommit fram till något, be om ursäkt om jag kan stå för det.
Jag har varit riktigt duktig på att skita i att göra läxan.
Ibland kommer man självklart fram till att man har gjort rätt beslut och ibland gör det så jävla ont att man vill bara be om ursäkt och radera allt.
Idag var det en sån dag då jag kände att jag vill bara be om ursäkt och radera.. Radera allt!
Men det går inte, man kan inte radera det man har gjort... det man kan göra är att försöka bevisa att man faktiskt är genuint ledsen för att man sårade och gjorde illa den personen. Man kan erkänna att man har gjort ett fel och stå för att man har gjort bort sig.
Igår hände det en sak som gjorde att jag först gick tillbaka till att vara den enormt egoistiska Lisa som jag vill radera, jag sket fullkomligt i vad jag gjorde och hörde av mig direkt istället för att göra min läxa.
Jag fick ett sms av en person som undrade vad i helvete jag höll på med.. Först var min instinkt att vilja försvara mig.. Förklara att det fan inte alls var meningen att göra så, men vad fan bevisar jag då? Att jag inte har lärt mig ett skit av alla samtal.
Jag hade inte tid att sms:a med någon om allt som hade hänt, jag behövde tänka och jag behövde tänka igenom vad jag har gjort, om jag ångrade det och hur jag ska gå tillväga för att inte göra så något mer. Jag berättade om att jag hade betett mig som en idiot, inte tänkt mig för och gjort bort mig sen förklarade jag att jag inte hade tid, jag behövde tänka och försöka.
Jag känner att det viktigaste för mig just nu är att faktiskt lägga ner energi på att inse att jag faktiskt sårar folk runt omkring mig.. Att folk har bett mig att sluta göra illa dom och faktiskt sluta med det.. Att erkänna och ta tag i det problemet istället för att ha ursäkter.
Jag vet att jag har så jävla mycket kvar att jobba på, att inse och förstå… För jag är inte där till 100% än..
Jag har fått höra att när jag säger att jag inte menade det så ljuger jag personerna rakt upp i ansiktet.
Jag har inte förstått innebörden med det.. Jag förstår nu, jag förstår nu att det har verkat som att jag inte har brytt mig ett skit om mina nära och kära när jag har sagt att jag inte menar det, och sen dagen eller tom sekunden efter gå och göra samma sak igen.
Jag förstår varför ni har känt att jag ljög, man säger inte att man inte menade det och sen gör det igen.
Man ljuger inte en person rakt upp i ansiktet utan håll käften och spara hellre det tills man verkligen kan eller har gjort något åt det.
Jag säger inte att man inte kan göra fel, alla kan göra bort sig och dumma sig igen.. Men det beror lite på hur många gånger man dummar sig. Jag har dummat mig för mycket.
Jag har gjort er så fruktansvärt illa och inte gjort något åt det.. Jag har lyssnat men inte förstått, jag har brytt mig men skitit totalt i att visa det även fast ni har bett mig att visa det. Hur många gånger jag än skriver eller säger det så spelar det ingen roll förrän jag visar det.. För på en skärm eller i en telefonlur, där kan det låta så jävla bra så betyder det ingenting förrän man ser det framför sig.
Förlåt för att jag har ljugit er rakt upp i ansiktet.. Speciellt dig Anna. Förlåt!
Filed under: ADD - skit!
Filed under: ADD - skit!
Ibland undrar jag varför man inte kan släppa, varför man inte kan bara ta ett djupt andetag och skita i det som bara gör en illa?
Så många gånger som jag har sagt att jag har gett upp, så många gånger jag har sagt att nu skiter jag i det här..
Nu tänker jag skita i det, för ingenting hjälper längre. Det spelar ingen roll hur många gånger man gråter, förklarar och berättar hur fan ont det gör.. Det händer fortfarande inte ett skit. Det är egoism ut i fingerspetsarna och feghet så att det heter duga. Tyvärr kommer det aldrig att inses, jag har varit likadan.
Jag har försökt att få det att funka, jag har gjort allt jag kan.. Men nu.. Nu andas jag ett djupt andetag, släpper alla tankar kring det som gör mig illa och andas ut.
Nu tar jag ett djupt andetag och fyller mig med energi till att jobba på dom relationerna i mitt liv som betyder något för båda parterna och inte bara mig, se till att sluta göra illa och sluta tänka på bara mig själv..
Nu jävlar sätter jag igång, nu rensas det och kastas. Jag kan inte hålla på såhär längre.
Nu ska det ändras på mitt beteende!
Prio 1: Min och Annas vänskap ska lagas!
Filed under: ADD - skit!
Filed under: ADD - skit!
Qwirwas.se - Somewhere in between.. 