Filed under: Tråkigheter
Min bebis är trasig.. Tack till Carina som hade en X10 att låna ut tills jag får en lagad och fin 3GS:a igen.. Tack tack tack.
Filed under: Tråkigheter
Det är minst 8 personer som har varit inne på inlägget som jag skrev igår.. Det var tydligen mycket svårt att ge sig till känna och faktiskt skriva svar på dom frågorna jag undrade över i kommentarsfältet.. Riktigt tråkigt!
Mormor var på Oves kalas igår.. Hon har gått och blivit så gammal. Min mormor har aldrig varit en sån person som springer runt och ger en kramar osv.. Hur ska jag förklara det, jo hon har aldrig varit en riktig såndär ”bullmormor” som man så fint kan uttrycka det.
Visst har hon bakat bullar, men det har inte varit sådär kramigt och mysigt som man tänker på när man tänker på en mormor.. Meeeen Mormor visar att hon är tacksam och glad på sitt egna sätt.
Nu för tiden så kommer folk inte så ofta hem till henne och hälsar på.. Vad jag vet så är det bara jag, Fredrik och John som är dom barnbarnen som faktiskt hälsar på henne..
Jag tycker att det är så tråkigt att folk inte hälsar på henne längre, jag vet att hon inte orkar.. Men när man ändå är i krokarna.. Varför kan man inte då hälsa på?
Hon blir så himla glad när man har varit där och sagt hej.. även om det bara gäller i nån timme. Man märker verkligen hur hon lyser upp lite när hon ser en.. trots att hon kanske inte visar det med kramar osv.
Och nej hon är inte pratsam, har inte varit det någon gång under min uppväxt som jag kommer i håg, men va fan.. det är väl inte så svårt att bara gå dit.. sitta med henne i köket och prata lite om något och sen gå hem. Hon orkar ju inte så mycket.. och varför inte ta vara på det förmodligen inte är sån lång tid kvar för henne?
Ja nej, jag vet inte.. Det stör mig bara hur vissa skiter fullständigt i att hälsa på och kanske hjälpa till och sen har mage och sitta och bli förbannad för att folk faktiskt prioriterar och bryr sig.. Idioti!
En stor eloge till Ingrid och Mamma som verkligen åker dit stup i kvarten för att hälsa på och för att hjälpa till.. Jag tror att mormor uppskattar det sååå mycket!
Bilden tillhör: Marco Verstraaten
Gårdagen var inte rolig..
Jag vet inte ens hur jag ska förklara den för det går inte.. Jag var så frustrerad över att jag inte fick ut det jag ville säga, att jag inte kunde formulera mig på ett normalt sätt.. Det rann över och tårarna sprutade som bara den..
Jag var hemma hos Mamma och Pappa, jag vill hämta Kevin och åkte ner och blev bjuden på mat.. Mitt i allt så blev det jobbigt.. Bara riktigt jävla jobbigt.
Jag fick i mig lite mat iaf och Mamma och pappa ville att jag skulle stanna över natten..
Jag ville verkligen hem, så jävla gärna.. Men tillslut så insåg jag att jag inte pallade att ta mig kommunalt hem och Mamma övertalade Pappa att skjutsa hem mig och Kevin såsom idag istället.
Jag hade läst på Flashback att det skulle vara meteoritfall nu här i dagarna och i förrgår, igår skulle det synas ordentligt. Jag vet inte om det var så att det syns idag också, men det märks väl.
Jag berättade det för pappa och jag tog ut madrassen ut till deras solsäng, Pappa satte sig i en annan stol och vi låg och kikade på himlen, pratade lite och bara tittade uppåt.
Runt 23 tiden så kom dom.. En efter en så var det ”stjärnfall” på stjärnfall.. Så himla klara och det var så väldans vackert. Vid den tiden hade Kevin hunnit göra mig sällskap, Pappa hade gått in för det var typ 10 grader om ens det och jag hade krypit in i Ziperallen och ett duntäcke med Kevin på magen. Hur mysigt som helst.
12 stycken räknade jag till.. Det var helt underbart!
Även fast att jag vet att det inte är så, så vill jag ändå tänka att det är något lite spirituellt med ”stjärnfall”. Jag pratade med Anna i telefonen.. Det var en stund mellan varje meteoritfall och Anna stod tydligen i sitt badrumsfönster och försökte få sig en glimt.
Jag sa till henne då att hon skulle tänka på någon som hon ville skulle skicka henne en stjärna och hon sa ja.. bara någon stund efter det så kom det en. Anna såg tyvärr inte från badrummet, men både jag och Pappa ropade ”DÄÄÄÄR”.
Jag vill behålla den tanken ändå.. Att några utav dom som inte finns kvar kan skicka oss ett litet stjärnfall när dom vill att vi ska veta att dom är med oss.
Jag är nog inte ensam om det.. Även fast vi vet att det finns en logisk förklaring till det. Som igår, Perseiderna. Men… Jag vill och jag tänker!
Hur som helst så var den natten en utav dom fridfullaste och underbaraste jag har haft på länge, jag tänkte och bara var.
Ikväll när jag kom hem så sprack min klänning, jag förväntade mig egentligen inte något annat men det kändes lite halvjobbigt.
Den är för stor och jag har haft den i flera år, jag har lagat den X antal ggr.. Men det har varit min favoritklänning och nu gav den upp. Den är helt enkelt söndersliten.. I Förrgår så fick jag ett ryck och baka och då sprätte jag upp kaffe på min andra favoritklänning. Fläckjäveln går inte bort!
Det betyder alltså att jag har 1 klänning som sitter okej på mig just nu, EN! Förstår ni? Leggins ser ut som långkalsingar och allt bara ser blä ut.
Jeansen ska vi inte prata om, det ser ut som jag har på mig ett par mormorsbyxor. Det känns hemskt!
Jag har inte råd att handla kläder heller, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har haft storlek 52-56 typ och nu har jag storlek 44-48.. Jag har ganska liten underdel så där kan jag ha typ leggins i storlek 44-46, trosor i storlek 44. Överdelar blir 46 typ.
Jag undrar hur mycket mitt överblivna skinn väger, om jag fick bort allt det, hur mycket väger jag då?
För ett tag sen så la jag mig på sida och insåg att jag känner mina höftben, jag har aldrig gjort det förut. Jag ser mina nyckelben, jag har aldrig gjort det förut.
Mina lår är hemska, det hänger överblivet skinn och jag känner mig så äcklig. När jag ligger på sidan så viker sig mitt ryggfett dubbelt. Det är så jävla sjukt!
Jag har aldrig varit såhär ”smalfet”, innan årets slut så ska jag ha spräckt 100, då blir det fest!
Vid 90 så blir det tal om operation tror jag.. Skönt!
Förra veckan när Anna och Hanna var över så skulle jag visa att jag kom i Annas gamla klänning, Anna bidde lite chockad. När jag skulle byta om så bad hon mig att ställa mig med ryggen mot henne.. Hon tror att jag kommer att få en rak figur, att mina former kommer försvinna lite. Det tror jag med.. jag tror inte att jag kommer att få en kurvig figur utan det blir nog helt åt ett annat håll..
Jag hoppas dock att mina tuttar kommer vara kvar. Fast dom kommer nog se ut som små taxöron och förmodligen så kommer det bli OP på dom också, jag hoppas verkligen det! Underbart att kunna ha snygga BH:ar utan att tänka på funktionen och att dom ska hålla upp tuttarna på det sättet.
Vilka jävla tankar.. Aja, men det är väl det bloggen är till för…
Jag blir tokig, jag har försökt att vara inne på internet ordentligt idag men det har gått åt pipsvängen, imorrn blir det att ringa bredbandsbolaget det första jag gör.. Jag går miste om min iphone och jag vill faktiskt ha en ny. Nu helst. Det känns så jävla ruttet att få upp suget på att svara och så går det såhär.
Jo och ni känner ju mig.. Nehe, funkar det inte som det ska? Är det problem.. Då finns det stor chans att ”lilla” jag ger upp. Men inte den här gången.. Nej inte alls! Jag ska ha en iPhone 4 i slutet av Juli och så är det! Punkt.
Jag håller alla tummar och tår att mitt vägginternet kommer igång snart som bara den, när jag pratade med BB så hade dom aldrig hört talas om problemet, internetanslutningen försvinner och då måste jag byta USB-port och sen ta bort programmet och sen starta det igen. Känns så jävla invecklat och irriterande.
Jaja, nog om detta.. Jag hoppas iaf på att allt går smidigt och snabbt.
Filed under: Tråkigheter
Dagen började åt helvete.. Pga av massa olika faktorer! Internet strular ju också självklart så det känns ju super, verkligen. Inte för att allt handlar om internet utan mest för att tävlingen börjar imorrn och det vore ju ganska kanon om jag hade tillgång till nätet också. Ja det vore det!
Den här veckan har varit ganska konstig för mig.. Jag vet egentligen inte vad som har fått mig att känns lite såhär, men jag har kännt mig oerhört ensam. Skittråkigt verkligen!
Jag kan inte alls sätta fingret på vad som får mig att må dåligt, men jag har varit super känslig. Larvigt som fan!
Grejen är ju den att jag skulle må bättre utav att träffa folk, umgås och göra något roligt, men jag tar liksom inte något initiativ.. mest för att jag har kommit i en period där jag känner mig i vägen hela tiden och där jag känner att jag tränger mig på konstant.
Äh nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och kolla om någon eller några vill hitta på nåt i helgen, grilla? Bada? umgås? Whatever.. Någon som nappar.? Jag är inte lika deppig när jag väl umgås med någon, JAG LOOOOOVAR! ;)
Puss å kram å klapp i stjärten. Nu ska jag ut! Det här funkar ju inte längre…
Filed under: Tråkigheter
Filed under: Tråkigheter
Filed under: Tråkigheter
Just nu så känns inte det här alls som en bra dag, det är en sån dag jag bara vill försvinna. Det har inte hänt något heller, utan jag känner mig bara så jäkla ensam. Drömde visserligen en dröm som kanske satte igång alla tankegångarna, men ändå.
Jag vet inte.. Jag vet inte vad jag vill eller orkar... eller kan.. Samtidigt som att jag vill göra något, åka iväg och hitta på något så känns det som att jag vill gräva ner mig någonstans och komma tillbaka när allt känns mycket bättre.
Jag vet att jag mår bättre av att hitta på något, att göra något.. Ligger jag här hemma så blir det i slutändan att bara tycka synd om sig själv. Vilket jag HATAR..
Förmodligen behöver jag bara en ordentlig skur av tårar och sen känns det lite bättre. Hoppas jag!
Filed under: Tråkigheter
Ni vet att man har ett par personer i livet som kan få en att bara bryta ihop genom att titta på en vid rätt/fel tillfälle..
Man kan ha haft en dålig dag och personen i fråga säger ”hur är det?” och tårarna bara forsar..
Jag har turen att dom personerna alltid ringer mig eller så vid helt fel tillfälle.. Eller egentligen rätt, men fel.. Ja ni förstår! När man sitter och har varit ledsen, försöker lugna ner sig och andas.. Då plingelingar telefonen och på andra sidan så finns tryggheten liksom..
Nu ska jag andas och sen ner och möta den absolut bästaste Alfonsen i hela världen!!
Filed under: Tråkigheter
.. Eller ska jag säga dumma kropp?
Jag har typ inga kläder.. eller jag har massor av kläder men inga som sitter som dom ska, kläderna jag hade vid juletid sitter som påsar på mig och dom leggins jag har sitter som typ långkallingar, skitfult och jag känner mig så jävla osexig som man bara kan.
Hur som.. igår så gick min underbara mamma in på lindex och köpte två nya leggins till mig, ett par långa och ett par korta.. Dom korta sitter bra, men dom långa sitter som långkallifjupps, mindre kul men det får helt enkelt gå.. Dom sitter mycket bättre än mina gamla, men det känns så jävla surt.
Den formen på kropp som jag hade förut är inte aktuell längre så när jag skulle prova några klänningar i går så såg det för taskigt ut..
Det känns skit så nu hoppas jag att jag rasar sisådär 30-40 till innan året är slut och sen stannar där så att jag får ta bort allt äckliga och fula överflödiga skinn som hänger överallt. Usch! BLÄ!!!!!!
Jag kan inte köpa byxor på tjockisavdelningen för det är för stort och inte heller på vanliga avdelningen för det är för litet. Pung!
Filed under: Tråkigheter
Inte bara pung utan äcklig jävla sur och hårig pung.. Jag är inte dum, jag fattar att ombyggnaden mellan Södertälje Hamn och Centrum gör att tåget förmodligen (inte) kommer att gå bättre och smidigare, meeeeeen det känns riktigt jävla surt att behöva åka på halvtimmes trafik i lite mer än ett år (Stockholmsproblem)..
Även fast man ska behöva byta hit och dit, åka äckliga bussar med snuskigt mycket folk så ska man ändå betala hela busskortet… Äh. Pungsug helt enkelt!
Vi alla är ju realistiska och inser också att den här ombyggnaden inte kommer göra ett skit för att tågen ska gå bättre i vinter 2012… fast å andra sidan så kommer vi inte hinna uppleva det… Mwoahahahaha!
Qwirwas.se - Somewhere in between.. 